SKANDAL: Rättsväsendet involverat i pedofilbrottsliga nätverk

20.04.2024 | www.kla.tv/28821

Inget för de med ett svagt hjärta Epstein, Dutroux, Teichtmeister - namn som står för de mest fruktansvärda brotten mot barn. Var det verkligen bara enskilda förövare - eller finns det globala pedofilbrottsliga nätverk som fortfarande är aktiva här? Vilken roll spelar rättsväsendet? Är det sant att otaliga vittnen hävdar att domare, åklagare och utredare inte bara döljer dessa brott, utan själva är inblandade i dem? Kla.TV avslöjar skrämmande fakta. USA, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Schweiz: Rättsväsendets inblandning i fall av allvarlig barnmisshandel och mord i sju länder granskas. Introduktion: [Barnläkaren Dr Dorothea Thul]: "Jag ger det till alla skriftligt. Det värsta, mest perversa barnmisshandel jag någonsin har sett och hört beskrivas i mitt liv, av offren själva, de värsta och mest perversa förbrytarna var åklagarna och domarna själva. Jag menar det på allvar. De mest perversa förövare jag har sett i mitt liv var åklagare och domare. Och ingen vidtar några åtgärder mot dessa människor. Och ni har ingen aning om vad som händer när en visselblåsare talar ut. Och särskilt när det gäller offer för rituella övergrepp, småbarn och spädbarn och bebisar och barnen blir oftast drogade, innan de dödas. Och det är det jag vill påpeka, jag har i åratal sagt att jag har en välgrundad misstanke om att vi har organiserad brottslighet inom rättsväsendet här. Och det är därför jag säger, jag ger det till alla skriftligt, att de värsta förbrytarna finns inom rättsväsendet. Och om något skulle hända mig, då kan ni ta det jag har sagt som ett vittnesmål, som ett edsvuret vittnesmål." Dorothea Thuls engagemang och hennes uttalande fick allvarliga konsekvenser: Hennes medicinska kollega dr Jette Limberg-Diers publicerade ett rop på hjälp, där hon berättade att barnläkaren hade blivit överfallen och misshandlad och att hon hade förts till en psykiatrisk avdelning. Hennes körkort hade dragits in och hennes hus hade tvångsbelånats, vilket skulle leda till en tvångsförsäljning av huset. Hon åtalades för förolämpning på Internet. Enligt hennes Telegram-kanal dömdes hon 2021 till nio månaders villkorlig dom med en prövotid på tre år. Dr Dorothea Thul kollapsade i rättssalen. I april 2023 häktades hon för anstiftan till hatbrott. Sedan dess har hon försvunnit från scenen och ingen vet var hon är eller hur hon mår. Varför vidtogs sådana åtgärder mot dr Thul? Kan det hänga samman med hennes uttalande om att de värsta brottslingarna själva finns i rättssystemet? Finns det tecken på att rättsväsendet är inblandat i pedofilbrottsliga nätverk? Kla.TV undersökte dessa frågor och upptäckte några skrämmande avgrunder. Ett stort antal överlevare och vittnen till organiserat sexualiserat och rituellt våld har vittnat om att högt uppsatta domare, åklagare, advokater och poliser är inblandade i dessa brott. Vissa av dem är själva förövare, andra döljer de pedofilbrottsliga nätverken, de skyddar förövarna och förföljer vittnen och aktivister. Lyssna på några exempel nedan. 1 USA: Det amerikanska rättssystemets inblandning i Epstein-skandalen Den amerikanske finansmannen och sexförbrytaren Jeffrey Epstein drev en sexhandelsring med minderåriga under en period av cirka 20 år. Offren vittnar om sexhandel och sexuella övergrepp som ägde rum så tidigt som 1996. Det uppskattas att det fanns minst 100 offer totalt. Antalet orapporterade fall är dock säkerligen mångdubbelt högre. Maria Farmer, ett av Epsteins offer, som tvingades arbeta i receptionen på ett pensionat där Epstein bodde vid den tiden, observerade följande under en ettårsperiod: Varje dag fördes 5 till 10 flickor till Epstein, vilket var en mycket hemsk sak för barnen. Hon talade om totalt tusentals flickor som anlände till Epsteins ägor. Bara i Florida kunde 500 flickor som Maria Farmer ville kontakta för att vittna mot Epstein inte längre hittas. Hon kan inte förstå vad som hände med alla flickorna. Hon misstänker starkt att de har förlorat sina liv. Virginia Roberts Guiffre, ett annat av Epsteins offer som hölls fången av honom i åratal, sade: "Jag har sett hundratals tjejer gå genom Jeffreys svängdörr, hans ständigt roterande dörr." Virginia Roberts Guiffre var på plats live när 12-åriga trillingar levererades av modellscouten Brunel [= en person som letar efter snygga personer för modeindustrin] till Epstein från Frankrike . Flickorna tvingades utföra avvikande sexuella handlingar med Epstein. Epstein misshandlade och våldtog dock inte bara flickorna själv, utan gjorde dem också tillgängliga för kändisar för sex. Flickorna flögs jorden runt för att delta i evenemanget. Flera av Epsteins offer nämnde namn på personer som hade utnyttjat dem sexuellt som minderåriga. Förutom Epstein anklagade Virginia Roberts Guiffre följande personer för att ha utnyttjat henne: Prins Andrew, stjärnadvokaten Alan Dershowitz, hedgefondförvaltaren Glenn Dubin, politikern Bill Richardson, den franske modellscouten Jean-Luc Brunel, AI-forskaren Marvin Minsky och hotellmiljardären Tom Pritzker. Maria Farmer rapporterade att Donald Trump samt Bill och Hillary Clinton var "medkonspiratörer" till Jeffrey Epstein. Hon såg dem "alla komma in och ut ur Epstein och visste att de var en del av helheten", säger Farmer. Epstein odlade goda relationer med rättsväsendet. Flera kvinnliga målsägare mot Epstein vittnade om att den välkände amerikanske stjärnadvokaten Alan M. Dershowitz, som försvarat Epstein flera gånger, var en av gärningsmännen. Maria Farmer kallade Dershowitz bokstavligen för en "medkonspiratör". Virginia Roberts Guiffre - den ledande målsägaren i Epstein-fallet, stämde advokaten 2019 för sexuella övergrepp och ärekränkning. Dershowitz lämnade därefter in ett genkäromål avseende ärekränkning och avsiktligt tillfogande av känslomässigt lidande. Än idag förnekar han bestämt att han någonsin haft sexuell kontakt med minderåriga. Anklagelsen om att advokaten hade förgripit sig på Virginia Roberts Guiffre som minderårig ströks från handlingarna av en domare. Dershowitz gick ostraffad, trots att flera kvinnor hade anklagat honom. De uppgav att de hade blivit sexuellt utnyttjade eller våldtagna av honom när de var minderåriga. Han gick aktiv mot de kvinnliga målsägarna, genom att söka misskrediterande information och vidarebefordra den till den ledande utredaren. Han påstod t.ex. att Virginia Roberts Guiffre var en känd prostituerad och lögnare. Just hon, av alla människor, som enligt egen utsago hade tvingats till prostitution av Epstein och Dershowitz när hon var minderårig! Det mediala och rättsliga trycket på Virginia Roberts Guiffre ledde till slut till att hon gav efter och drog tillbaka anklagelsen mot Dershowitz. Epstein företräddes av Alan Dershowitz i domstolsförhandlingar för andra gången 2019. Epstein hade redan 2008 åtalats för att ha våldtagit minderåriga och tvingat dem till prostitution, vilket han normalt skulle ha dömts till livstids(!) fängelse för. Istället förhandlade Jay Levkowitz, en annan välbetald stjärnadvokat från Dershowitz team på sju advokater vid den tiden, fram en förlikning utanför domstol med den federala åklagaren i Florida, Alexander Acosta. Som ett resultat av denna uppgörelse fick Epstein ett ringa fängelsestraff på 18 månader istället för livstid. Han behövde bara avtjäna 13 månader av detta straff. Han var inrymd i fängelsets privata flygel och hade upp till 12 timmars ledighet varje dag för att gå till sitt kontor. Åklagare Acosta och det team av advokater som leds av Levkowitz och Dershowitz är därför ansvariga för att Epstein bara behövde avtjäna 13 månader istället för livstids fängelse efter sin rättegång 2008. På så vis kunde Epstein fortsätta driva barnvåldtäktsringen fram till 2019. Dessutom slapp Epstein en federal stämning 2008 tack vare detta avtal, vilket i sin tur räddade honom från ytterligare utredningar. Misstanken ligger nära, att det passade de ansvariga inom rättsväsendet och de framstående förövarna att fler detaljer i Epstein-skandalen inte undersöktes . Åklagaren Acosta blev senare befordrad till arbetsmarknadsminister under Trump. Var detta en "belöning" för hans samarbetsvilliga beteende när det gällde att skydda förövarna och hålla skandalens verkliga omfattning hemlig? Journalisten Julie K. Brown från den amerikanska tidningen 'Miami Herald' fick veta av poliser att de inte fick undersöka Epstein ordentligt på instruktioner från högre myndigheter. Hon granskade domstolshandlingar och publicerade slutligen en serie om Epsteins brott i november 2018. Hon var den enda som offentliggjorde den fulla omfattningen av anklagelserna. "Det var verkligen ingen som följde det hela", säger journalisten. Inte ens FBI, en av de högsta polismyndigheterna i USA, åtalade Epstein, trots att man enligt Epsteins offer Maria Farmer var väl informerad om sexhandelsringen med minderåriga. FBI kände också till att Maria Farmer och hennes syster Annie hade fallit offer för Epsteins sexhandelsring så tidigt som 1996. Enligt Maria Farmer visste FBI exakt vilka som var inblandade i fallet och att Epstein bedrev utpressning med barnpornografiskt material. Trots detta vidtogs inga åtgärder mot Epstein. Baserat på tillgängliga bevis skulle FBI ha haft en skyldighet att fängsla Epstein på livstid. Men det gjorde de inte. Sammanfattning tills hit: Epstein-fallet avslöjar att rättsväsendet och de utredande myndigheterna blundade, vilket ledde till åratal av lidande för många unga flickor. Tyvärr har lite förändrats sen dess. Hans medbrottsling Ghislaine Maxwell har nu dömts till 20 års fängelse. Domare Alison Nathan tillät dock inte någon bevisning i denna rättegång som innehöll namnen på potentiella andra medbrottslingar, medhjälpare eller förmånstagare. Flygloggarna för 'Lolita Express' (ett av Epsteins privata jetplan), som flög kändisarna till Epsteins ö, eller Maxwells 'Black Book' måste läggas fram för domstolen med sidorna till stor del överstrukna. Med undantag för Maxwell är alla andra prominenta brottslingar fortfarande på fri fot. 2 Tyskland: "Sachsensumpf" - Har rättsväsendet dolt brotten och gruppen av förövare? "Sachsensumpf" är namnet på en affär där högt uppsatta personer i Sachsen var inblandade i tvångsprostitution av minderåriga. Som vittne framförde Mandy Kopp, som då var minderårig, allvarliga anklagelser mot dessa högt uppsatta personer. År 1989 ledde familjeproblem henne till bordellen 'Jasmin' som bestod av minderåriga i Leipzig. Där utsattes hon och andra flickor för allvarlig fysisk misshandel, våldtäkt och tortyr i flera år. 1993 blev händelserna på bordellen 'Jasmin' kända som "Sachsensumpf-affären" och bordellen stormades. I ett polisförhör identifierade Mandy Kopp flera av sina plågoandar: Bland dem finns kända domare, advokater, poliser och fastighetsmäklare från Leipzig. Enligt Mandy var domaren som ledde rättegången också en av våldtäktsmännen. Domaren dömde bordelloperatören till ett lindrigt fängelsestraff på fyra år och två månader. Bordellägaren vittnade senare om att han endast straffades lindrigt eftersom han inte avslöjade namnen på förövarna i sin bordell för minderåriga. Detta är ytterligare ett bevis på att rättssystemet är sammanflätat med pedofilbrottsliga förövare. Mandy Kopp och hennes meddrabbade, förhördes ytterligare två gånger före 2009, och återigen identifierade de två högt uppsatta advokater som våldtäktsmän på fotografier. Men varken åklagarmyndigheten i Dresden eller den sachsiska undersökningskommittén reagerade. Istället publicerar de offrets namn och bostadsort. Mandy Kopp anklagades sedan för "ärekränkning" av de identifierade gärningsmännen. Av rädsla för sitt liv och för ytterligare stämningar avslöjade hon inte fullt ut vad hon visste. I november 2012 ajournerades rättegången efter att Mandy drabbats av ett nervöst sammanbrott på rättegångens fjärde dag efter sju timmars förhör. Kort därefter, den 28 januari 2013, preskriberades de onda gärningarna. Denna preskriptionstid kunde dock ha förhindrats. Mandy Kopp var nämligen inte ensam om sitt uttalande. Även 'Sächsische Verfassungsschutz' hade undersökt prostitutionsstråken och överlämnade 2005 explosivt material till den sachsiska inrikesministern Thomas de Maizière. Enligt rapporten misstänktes domare och åklagare i Leipzig för att stå i maskopi med brottslingar och för att själva ha varit inblandade i övergrepp mot barn. Namnen på förövarna var kända för 'Verfassungsschutz'. Verfassungsschutz' rapporterade också att prostitutionsstråken utpressade åklagarmyndigheten med detta komprometterande material. I gengäld hade de respektive tjänstemännen varnat för razzior, hindrat utredningar och påverkat rättegångar. De Maizière, i egenskap av högsta myndighet, informerade dock varken parlamentet eller de ansvariga brottsutredande myndigheterna. Han åtalades därför senare för hindrandet av rättvisans gång i tjänsten. Undersökningarna lades dock senare ned och 'Sachsensumpf' stämplades som "struntprat" och konspirationsteori. Förekomsten av ett kriminellt nätverk förnekades. Däremot attakerades de två ledande utredarna från polisen och 'Verfassungsschutz'. Chefsutredaren för kriminalpolisen inom området organiserad brottslighet, Georg Wehling, suspenderades direkt av inrikesministern på tvivelaktiga grunder. Simone Skroch, tidigare Henneck, dåvarande chef för 'Verfassungsschutz', som redan i sitt tidigare arbete som allmän åklagare hade sprängt en pedofilring, utsattes också för åratal av disciplinära förfaranden och utredningar. Båda åtalades men frikändes sedan på de viktigaste punkterna efter en lång rättegång. Thomas De Maizière, å andra sidan, steg till olika positioner som 'Bundesminister' under sin karriär. Vi såg redan samma sak i Epstein-fallet, när Alexander Acosta, den åklagare som skyddade förövarna, befordrades av Trump till arbetsmarknadsminister. Är detta ytterligare ett exempel på mönstret att rättsväsendet vidtar häftiga åtgärder mot visselblåsarna medan de verkliga brottslingarna går fria och mörkläggningar främjas? 3 Skyddade det österrikiska rättsväsendet den pedofilbrottsliga skådespelaren Florian Teichtmeister? Den extremt milda domen mot Florian Teichtmeister, den österrikiske skådespelaren och frimuraren i 'Großloge von Österreich', väckte stor uppståndelse år 2023. Teichtmeister var uppenbarligen så övertygad om frimureriet att han till och med byggde ett tempel på sin egendom. Han ställdes inför rätta eftersom en stor mängd narkotika hade hittats i hans ägo och han hade samlat på sig 76 000 barnpornografiska filer. Många av dem redigerades av honom, kommenterades eller sammanställdes till collage. I sina kommentarer beskrev han de värsta våldsfantasierna som han kunde tänka sig att utsätta barn för. Från piskning, tortyr och grymma våldtäkter till döden, hans fantasier visste inga gränser. Den allmänna åklagarmyndigheten kategoriserade Teichtmeister som den näst högsta nivån 9 av 10 på en skala för farlighet. Trots den höga risk han utgjorde och trots att barn skadades i tusentals och åter tusentals fall och att Teichtmeister var medskyldig som konsument, dömdes han bara till ett villkorligt fängelsestraff på två år på villkor att han genomgick terapi. Han behöver alltså inte sitta i fängelse en enda dag för sina brott. Inte bara den fullständigt ringa domen, utan även beteendet hos dem som var inblandade i rättegången väcker stora frågor. Det undersöktes inte för vem Teichtmeister hade kommenterat filerna, och inte heller om han ingick i ett nätverk. Enligt rättegångsobservatörer ställdes inga kritiska frågor till den åtalade och inga vittnesförhör hölls av åklagaren eller domaren. Var de rädda för att andra framstående personligheter skulle avslöjas? Det undersöktes aldrig om han faktiskt hade förverkligat sina våldsamma fantasier. Detta trots tydliga indikationer, såsom en inköpslista som hittades i hans ägo för inköp av flickkläder och sadomasochistiska föremål. Domare Stefan Apostol beklagade Teichtmeisters sociala utfrysning och använde demonstrationer mot honom som ett skäl för att bevilja förmildrande omständigheter. Den ganska passiva åklagaren Julia Kalmar höll inne med viktiga detaljer tills bevisupptagningen avslutats. Trots Teichtmeisters höga farlighetsgrad beslutade hon att inte överklaga domen. Det inbjudna expertvittnet, Prof. Dr Peter Hofmann, uttalade sig också starkt till förmån för svaranden och tonade ner den fara som han utgjorde. Hofmann hade redan i tidigare övergreppsrättegångar väckt uppmärksamhet genom att upprätta märkliga expertutlåtanden till förmån för de anklagade och bagatellisera brotten. Han sade en gång följande: "Hälften av de drabbade barnen kan hantera pedofilövergrepp bra. De kategoriserar dem i sin biografi och utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom." Var det en slump att han valdes ut som expertvittne i den här rättegången? Sammanfattning tills hit: Domen och det märkliga beteendet hos experten, domaren och den allmänna åklagaren väcker frågor. Berördes Teichtmeister försiktigt för att han inte skulle avslöja andra medbrottslingar? Räddade hans kontakter med frimurarna honom från fängelse? Enligt det motto som tidningen 'Der Standard' titulerade med avseende på frimurarna: "Bröder håller ihop"! 4 Nederländerna och Belgien: Fallet Zandvoort "Zandvoort barnporr-ring" har fått sitt namn efter den nederländska badorten Zandvoort, där två av huvudgärningsmännen drev en videobutik. I denna sammanslutning av barnmisshandlare, begicks de värsta brotten. När fallet uppdagades 1998 beslagtogs hundratals filmer där barn och till och med spädbarn våldtogs. På en av förövarnas yacht hölls sexpartyn med elitära personer, där så kallade snuff-filmer spelades in där barn misshandlades och torterades till döds framför kameran. Ett av de barn som dog till följd av detta var den 13-årige Manuel Schadwald, som fördes bort från Berlin och tidigare hade tvingats till prostitution på en barnbordell i Rotterdam. Den belgiska medborgarrättsgruppen 'Werkgroep Morkhoven', med dess grundare och ledare Marcel Vervloesem, spelade en nyckelroll i avslöjandet av fallet. Gruppen fich tag på videor som visar män som har sex med barn. De skickade dem vidare till polisen. Den belgiska polisen svarade dock inte på 5 år. Justitieministern meddelade 1997 att det inte fanns någon pedofilring, och det visade sig senare att en man på videon var släkt med belgiska politiker. På grund av polisens passivitet inledde Vervloesem egna undersökningar och lyckades få kontakt med en av gärningsmännen och vinna hans förtroende. Denna gärningsman mördades dock kort därefter. Vervloesem lyckades dock säkra tusentals filer med pornografiskt och delvis sadistiskt innehåll genom att bryta sig in i hans hem. Därefter överlämnade han dem till pressen och åklagarmyndigheten. Sju cd-rom-skivor med bevismaterial som 'Werkgroep Morkhoven' överlämnade till riksåklagaren vid domstolen i Antwerpen har dock försvunnit spårlöst. Vervloesem beslagtog också över 3 000 dokument med kundadresser och fakturor, vilket gjorde det tydligt att barnpornografiringen var verksam över hela världen, inklusive Tyskland, USA och Israel. Genom sina undersökningar blev dock Vervloesem själv en måltavla för rättsväsendet. Han anklagades för barnmisshandel - och dömdes till flera års fängelse. Efter att ha tillbringat två år i belgiska fängelser frigavs han 2010 på följande villkor: 1) Han förbjöds att kontakta pressen och att fortsätta att hantera pedofiliärenden. 2) Han fick inte delta i verksamheten i organisationer som kämpar mot barnmisshandel eller kontakta sina vänner från 'Werkgroep Morkhoven', som troget hade besökt honom i fängelset varje vecka under hans tid i fängelse. Är det inte häpnadsväckande att rättsväsendet ställer sådana krav? Försökte man tysta en obehaglig person som vet för mycket? Och - hade rättsväsendet någon koppling till förövarna när det försökte förhindra att dessa fall löstes? Även pressen gick mycket långt för att förstöra Vervloesems rykte och framställa honom som en pedofil. 5 Frankrike: Aktivisterna Janett Seemann och Stan Maillaud rapporterar om det franska rättsväsendets inblandning i fall av organiserad barnmisshandel och mord. Den tyska aktivisten Janett Seemann hade redan drivit en kampanj i Tyskland mot försvinnandet av många barn i pedofilbrottsliga nätverk. För detta ändamål skapade hon två videomeddelanden: Ett till den dåvarande påven Benedictus XVI och ett annat till Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel. Hon gick senare samman med Stan Maillaud, en fransk aktivist och före detta gendarm. Som team undersökte de särskilt fall av organiserad barnmisshandel där det franska rättsväsendet var inblandat. Stan Maillaud beskrev de rättsliga förfaranden och åtgärder som han hade undersökt, inte bara som olagliga, utan kriminella. Dessa domar fattades inte i folkets namn, utan i en kriminell ockult makts namn, sade Maillaud. Han och Janett Seemann undersökte ett antal fall i Frankrike där medlemmar av rättsväsendet, såsom poliser, advokater, domare och allmänna åklagare, hade samarbetat med utvalda psykiatriker. Mönstret var alltid detsamma: Så snart sexuella övergrepp mot barn rapporterades av deras mödrar, började rättsväsendet agera. Men inte - som man kunde ha förväntat sig - för att skydda de barn som utsatts för övergrepp och ställa förövarna inför rätta. Nej, tvärtom: mödrarna och deras misshandlade barn utsattes för polisens och rättsväsendets terror. De skyddande anhöriga utsattes för olagliga förfaranden, fängslades och lades in på psykiatriska avdelningar. I många fall kunde mödrarna inte göra någonting för att skydda sina barn från våldtäktsmännen. I flera fall berövades de till och med vårdnaden. I åratal har de hjälplöst tvingats se sina barn omhändertas av sina plågoandar. I de intervjuer som Stan Maillaud gjorde med de berörda mödrarna nämnde de uttryckligen namnen på och det olagliga beteendet hos de medlemmar av rättsväsendet som var inblandade i fallen. Enligt vittnen rör det sig också om extremt allvarliga brott, som att filma mord på barn för att göra snuff-filmer. Vittnen berättar också om större möten där barn misshandlades eller våldtogs av flera personer. Det finns också vittnesuppgifter om att en tidigare fransk president och flera ministrar har förgripit sig på barn. Maillauds och Seemanns engagemang ledde till att även dessa två aktivister blev måltavlor för rättsväsendet och polisen. De jagades av polisen, frihetsberövades tillfälligt på grundval av olagliga anklagelser och utsattes för omänskliga förhörsmetoder. De fördömdes i medierna och flydde till slut till Venezuela. Stan Maillaud spårades där av Interpol och överfördes till Frankrike, där han fick avtjäna ett fängelsestraff. Han anklagades bland annat för bortförande av barn. Faktum är att Stan Maillaud hjälpte en mor som hade fråntagits vårdnaden, att få barnet i säkerhet eftersom det misshandlades - bland annat - av sin egen far. Den åklagare som var ansvarig för att Maillaud fängslades var, enligt vittnen, en av dem som begick övergreppen. Sammanfattning tills hit: Seemanns och Maillauds undersökningar visar också att de ansvariga inom rättsväsendet skyddar förövarna och angriper offren, offrens anhöriga och aktivisterna själva. 6 Belgien: Marc Dutroux-fallet och det belgiska rättsväsendets roll Fallet Marc Dutroux är förmodligen det mest uppmärksammade fallet av bortförande av barn, barnmisshandel, tortyr, incest och barnamord i Europa. Dutroux ställdes inför rätta två gånger. År 1989 dömdes han till 13,5 års fängelse för fem fall av sexuella övergrepp, men han behövde inte ens avtjäna en tredjedel av straffet. När han greps igen 1996 anklagades han för att ha kidnappat sex flickor när de var barn och tonåringar, utnyttjat dem sexuellt och låst in dem som djur i källarhålan i ett av sina hus. Fyra av dem dog i plågsam fångenskap. Den stora kontroversen i Dutroux-fallet var frågan om han var en pervers ensam gärningsman eller om han också var en underleverantör till ett mycket större nätverk av mäktiga män. Vilka indikationer och bevis fanns det för att Dutroux agerade på uppdrag av ett nätverk? 1 hans eget uttalande: År 2002 sade Dutroux i en intervju i fängelset att det verkligen fanns ett nätverk med många kriminella förgreningar. Flickorna fanns inte bara där för honom, utan även för andra. 2 hans ekonomiska situation:Dutroux, en arbetslös socialbidragstagare, ägde fem hus, köpte regelbundet aktier och hade flera bankkonton där stora summor kontanter sattes in vid samma tidpunkt som flickorna fördes bort. Om Dutroux bara hade förgripit sig på barnen själv, skulle han inte ha tjänat några pengar på det. 3 vittnesmål: Överlevaren Regina Louf rapporterade också att Marc Dutroux inte agerade som en enskild förövare, men att den medanklagade affärsmannen Michel Nihoul organiserade barnsexfester med de barn som Dutroux skaffat. "Michel Nihoul beställde barn mellan 12 och 14 år från Marc Dutroux för pedofilfester", rapporterade hon. Dutroux själv har också vittnat om att Nihoul skyddades "från högsta ort". Mannen hade kontakter med Bryssels jet set [jet set = high society], inklusive många kunder på relevanta sado-maso-fester. 4 Utredningarna av undersökningsdomaren Jean-Marc Connerotte: Han följde spår som pekade på ett nätverk. Han inrättade ett telefonnummer där medborgare anonymt kunde lämna information om Dutroux-fallet. En lavin av information vällde ner över utredarna. Bland dessa fanns uttalanden från flera unga kvinnor som gjorde otroliga uttalanden: De kände till sexfester i början av 1980-talet i de bästa kretsarna där barn torterades och dödades. Nihoul och Dutroux har också setts. Även den belgiske kungen Albert II nämndes som en besökare till sådana hemska "fester". Sammanfattning tills hit: Det hade varit helt självklart att följa upp de många spår som pekar på ett nätverk. Men om man tittar på rättsväsendets och säkerhetsmyndigheternas agerande inser man att allt gjordes för att förhindra undersökningar av ett nätverk för att kunna framställa Dutroux som en ensam gärningsman: Polisen följde inte upp ett antal spår, inklusive vittnesmål eller videoband som beslagtogs i Dutrouxs hus och inte analyserades. Andra bevis stals eller försvann helt enkelt. Inledandet av rättegången var kraftigt försenad. Det tog hela 7,5 år innan Dutroux och tre medåtalade ställdes inför rätta. Under denna tid dog dock minst 27 vittnen på mystiska sätt. De flesta av dem ville vittna om samband som underbyggde misstanken att Marc Dutroux inte var en ensam gärningsman, utan att det fanns ett nätverk av medbrottslingar runt honom. De omständigheter som ledde till dessa 27 vittnens död undersöktes antingen helt otillräckligt eller inte alls. Den överlevande Regina Louf hade bevittnat omkring 60 mord och kunde till och med namnge 35 av offren. Hon kunde också namnge gärningsmännen, brotten och brottsplatserna. Efter en psykologisk undersökning vittnade experter om att hon hade utsatts för massiva sexuella övergrepp under sin barndom. Deras spår följdes dock inte upp och den belgiska åklagarmyndigheten beskrev deras vittnesmål som otroliga och hävdade att de var rent imaginära. Den allmänna åklagaren lät därefter stänga akten med hennes vittnesmål. Undersökningsdomaren Jean-Marc Connerotte, som undersökte de spår som pekade på ett nätverk, togs bort från fallet. Orsaken för detta var, att han var partisk eftersom han hade deltagit i ett välgörenhetsevenemang för två av de mördade flickorna. Detta bristfälliga skäl ledde till en storm av protester bland den belgiska befolkningen. Rättsväsendet brydde sig inte om detta. Den undersökningsdomare som efterträdde Connerotte, Jacques Langlois, var en av de nyckelpersoner som undertryckte nätverkets tes. Han stoppade alla förfrågningar om möjliga bakgrundspersoner. Flera år senare visade det sig att Langlois inte hade inkluderat vittnesmålen från mer än 600 (!) vittnen i förfarandet. Alla vittnesmål om ett nätverk hölls inlåsta. De berörda utredarna förflyttades under våren 1997. Akterna med alla verifierbara ledtrådar, namn och misstänkta avslutades 1998. Justitieminister Marc Verwilghen och statsåklagare Michel Bourlet rapporterade senare att de upprepade gånger hade krävt nya utredningar - men utan framgång, eftersom Langlois hade blockerat utredningarna. Vid sidan av Langlois spelar även justitieminister Melchior Wathelet en avgörande roll. Wathelet, som enligt offren själv var organisatör och deltagare i barnsexfester, benådade överraskande Dutroux efter mindre än en tredjedel av hans första fängelsestraff. Han är därför delvis ansvarig för att Dutroux efter frigivningen kunde kidnappa, våldta och döda flera unga flickor. Det katastrofalt felaktiga beslutet att benåda Dutroux fick dock inga negativa konsekvenser för Wathelets karriär - tvärtom: Han var domare i Europadomstolen 1995-2003 och europeisk chefsåklagare 2012-2018. Slutsats: Stora krafter inom rättsväsendet och utredande myndigheter har uppenbarligen gjort allt för att se till att fallet Dutroux inte blir riktigt löst, vilket tyder på att de själva ingick i dessa nätverk eller åtminstone utsattes för påtryckningar av dem. Inblandningen av rättsväsendet underbyggs av vittnesmålet från överlevaren Regina Louf. Hon kände senare igen deltagarna i de pedofila sexfesterna på tidningsfoton och på TV, där hon var tvungen att villigt tjäna "sina kunder". Enligt hennes utsagor var alla kända för att vara mycket hedervärda medlemmar av samhället, inklusive politiker, chefer, industrialister och till och med advokater och rättsliga tjänstemän. Till en av de undersökningsdomare som vittnade i TV om fallet Dutroux, kände hon igen som en av de medskyldiga till det rituella mordet på ett av de barn som hon hade fött under sin fångenskap. Efter detta komprometterande uttalande av Regina Louf förklarades hon sinnessjuk och åtalet mot Michel Nihoul lades ned helt och hållet. Detta gjordes av samma undersökningsdomare som, enligt henne, var en av mördarna till hennes barn. 7 Schweiz: 'Fallet Nathalie ' och inblandningen av anhöriga av det schweiziska rättsväsendet i barnmisshandel, människohandel och satanistiska offer. 'Fallet Nathalie' har varit ett diskussionsämne i de schweiziska medierna under flera år. Blick.ch' rapporterade t.ex. 2020 om den då 8-åriga flickans sexuella och satanistiska-rituella övergrepp av sin egen far. Flickan själv rapporterade också att hon hade gjorts tillgänglig för andra förövare av sin far. Hon hade också observerat misshandel och grym tortyr av andra barn och vuxna. Hon hade bevittnat handel med människor, organ och adrenokrom [= en ljudalstrande nedbrytningsprodukt av adrenalin, som enligt vittnesmål utvinns ur torterade barns blod] och hade bevittnat satanistiska offer. Detta skedde bland annat på rituella platser och i dolda underjordiska tunnelsystem. Nathalies berättelser stämmer överens med otaliga andra vittnesmål som Kla.TV tematiserade i dokumentärerna 'Blutsekte I und II'. Även i Nathalies fall finns det tydliga kopplingar mellan rättsväsendet och nätverket av förövare. Nathalie pekade till och med ut några personer från det schweiziska rättsväsendet som förövare. Under det inledande straffrättsliga förfarandet mot fadern kände hon igen flera förövare av övergrepp, en högre domare, två allmänna åklagare och flera poliser som hade gjort husrannsakan i Nathalies hem. Nathalie vittnade upprepade gånger under förfarandet om att hon redan kände dessa personer. De hade deltagit i de misshandels- och avrättningsceremonier som deras far hade tagit dem till. Till exempel, en tidigare kvinnlig chef för 'Kinder- und Erwachsenenschutzes' (KES) i den ansvariga socialregionen kändes igen av Nathalie som en förövare och barnamördare. Nathalie rapporterade att hon hade sett denna KES-ledare ta med spädbarn till möten och vara inblandad i dödandet av spädbarnen. KESB, som är överordnat KES, tilldelade Nathalie en kvinnlig barnadvokat, som också identifierades av Nathalie som förövare. Advokaten har inte talat med Nathalie eller hennes mamma en enda gång. Hon hade ingen personlig kontakt med Nathalie, men desto mer med hennes fars advokat, som Nathalie anklagade för övergrepp. Båda diskuterade med varandra hur Nathalie bäst kunde göras opålitlig genom expertutlåtanden. De hade uppenbarligen som mål att få vårdnaden om Nathalies mamma indragen. Detta förfarande är juridiskt känt som 'Klientenverrat' (klientförräderi.) KESB informerades om dessa händelser. Redaktionen har skrivit bevis för detta. Den högre domaren som ansvarade för målet påverkade Nathalies mammas advokat. Han bör övertala henne att dra tillbaka anklagelserna mot Nathalies far. Nathalies mammas advokat lämnade sedan in en ansökan om att ifrågasätta denna högre domares partiskhet, men detta har ännu inte beviljats. KESB tilldelade inte bara Nathalie en advokat som, enligt Nathalie, var en av förövarna. Hon beordrade också flickan att träffa en äldre psykiater för behandling, som Nathalie också kände igen som en av förövarna. Vi kan inte längre tala om tillfälligheter här. Nathalie berättade att psykiatern hade gett henne elchocker under förhören. Det var mycket plågsamt för henne. Nathalie var ensam under intervjuerna. Hennes mor fick inte närvara under förhören. Nathalie talar upprepade gånger om hur de myndigheter och personer som är inblandade i utredningen av hennes fall är en del av gruppen av förövarna. De pågående förfarandena har upprepade gånger visat att de nämnda personerna definitivt inte var intresserade av en neutral utredning, utan tvärtom av att mörklägga fallet Nathalie. Helt skandalöst och störande är det faktum att inte pappan som anklagades för övergrepp, utan Nathalies helt oskyldiga mamma, togs i strikt förvar under en dag. Där hölls hon i 24 timmar i en kall cell med ett stinkande utedass, för att sedan släppas efter timmar av förhör. Denna åtgärd från åklagarmyndighetens sida kan förmodligen bara kategoriseras som en taktik att knäcka och avskräcka Nathalies mamma. Balz Bruder, en kritisk reporter på 'Solothurner Zeitung', hade modet att avslöja alla dessa ömsesidiga beroenden mellan KESB, åklagarmyndigheten och barn- och ungdomspsykiatriker och att offentliggöra dem i sina artiklar. Denna chefredaktören för tidningen 'Solothurner Zeitung', som hade skrivit om Nathalies fall, hittades död i en blodpöl efter att hans kritiska tidningsreportage hade publicerats. Omständigheterna kring den 53-årige reporterns mystiska död avslöjades aldrig. Detta påminner om Dutroux-fallet, där 27 vittnen som ville vittna om dessa kopplingar också mystiskt "röjdes undan". För att säkerställa att detta inte upprepas i Natalie-fallet och i andra fall och att brotten inte kan döljas, har offren och informatörerna redan vidtagit försiktighetsåtgärder. Om något skulle hända dem har de redan kopierat allt bevismaterial flera gånger och låst in det på olika platser i världen - tills ett bevisligen opartiskt rättssystem tar sig an dessa brott. Slutsats: De exempel som beskrivs i detta program är bara toppen av ett isberg. Enligt vittnena verkar både offrens lidande och deras plågoandars grymhet vara gränslös. Om offren lyckas ta sig ur dessa kretsar och anmäla brotten uppstår gång på gång en situation - som är oerhört traumatisk för offren - där rättssystemet skyddar förövarna och angriper offren. I nästan alla dessa fall finns det tydliga indikationer på att detta är ett storskaligt, internationellt nätverk i vilket högt uppsatta medlemmar av vårt samhälle är inblandade. Det är också ett återkommande tema i nästan alla fall att dessa viktiga tjänstemän och beslutsfattare filmades under sin barnmisshandel. Detta gör dem utpressningsbara och följsamma mot de kretsar som kontrollerar dessa nätverk och som därmed också kan tvinga fram beslut till sin fördel hos politiker och rättsväsende. Detta förklarar också varför specialenheter alltid är de första som konfiskerar barnpornografiskt material när det upptäcks. Inget av bevismaterialet offentliggörs, utan förblir inlåst. Det kan antas att detta är en av orsakerna till den rättsliga konkurs som Ivo Sasek i detalj belyste i sitt tal vid den 19:e AZK. Nu när viktiga delar av politiken och rättsväsendet uppenbarligen är i detta nätverks strupgrepp, är det desto viktigare att återupprätta medierna som den fjärde statsmakten, som också har dominerats av detta korrupta system fram till nu. Vi ber dig därför att sprida detta program och bli en del av Kla.TV-nätverket så att ljus kan kastas på dessa rättsliga skandaler och att dessa brottslingar kan granskas alltmer inför en uppmärksam allmänhet. Alla dessa fall visar att vi förr eller senare inte kommer att kunna undvika rättsliga demokratiska processer för att ge de opartiska rättsliga myndigheterna befogenhet att hantera sådana extrema fall. Denna dokumentär är dock inte avsedd att ge intrycket att alla poliser, domare och tjänstemän inom rättsväsendet är inblandade i dessa brott. Många av dem fullgör sin viktiga uppgift helhjärtat och är genuint intresserade av rättvisa. Vi vill därför särskilt vädja till er, som uppriktigt tjänar samhället: Var inte rädda för att personligen undersöka dessa fruktansvärda överdrifter i era egna led, offentliggöra dem och ta itu med dem på ett obevekligt sätt. Det är det enda sättet att förhindra att vår rättsstat och därmed vår demokrati undergrävs ytterligare och skadas allvarligt. Ni har tagit på er uppgiften att säkerställa rättvisan! Gå samman, visa mod, gå ut offentligt och sätt stopp för detta maktmissbruk en gång för alla!

Från kno./tz./mol./ls./tzi./boe.

Källor/länkar: --