Council on Foreign Relations - Den hemliga världsregeringen?

23.08.2021 | www.kla.tv/19636

I dagens läge, när en nästan perfekt synkroniserad corona-politik förs över hela världen, gnuggar sig vissa förvånat i ögonen och frågar sig varför det är så. Även om åtgärderna hanteras på olika sätt på nationell nivå, är det samma tillvägagångssätt som används globalt för att bekämpa problemet med "pandemier". Situationen är likartad med den europeiska utrikespolitiken, som i åratal har följt USA:s utrikespolitik eller åtminstone nästan 1:1 har anammat dess åsikter och retorik. Exempel på detta är EU:s sanktioner mot Ryssland, särskilt sedan Ukrainakrisen 2014, eller sanktionerna mot Iran. Det är också slående att den amerikanska och europeiska politiken och pressen är överens när det gäller att förtala obehagliga stats- och regeringschefer, t.ex. i Ryssland, Vitryssland, Kina, Nordkorea, Iran, Syrien och Venezuela. Är detta ökande enande av världspolitiken bara en tillfällighet eller en del av en global agenda? Den som vill besvara denna fråga kan inte undvika Council on Foreign Relations (CFR). Denna amerikanska tankesmedja firade i dagarna sitt 100-årsjubileum, närmare bestämt den 29 juli 2021, och anses vara en av de mest inflytelserika privata organisationerna i världen. Tankesmedjor är sammanslutningar som utvecklar politiska idéer och strategier och inför dem i politiken. Även om rådets makt är oomtvistad är den förmodligen helt okänd för den genomsnittlige medborgaren. Låt oss titta närmare på denna organisation. Bakom det anspråkslösa namnet "Council on Foreign Relations" döljer sig så mycket makt att den tyska nyhetstidningen ”Der Spiegel” redan 1975 skrev att det var den "mest inflytelserika privata institutionen i USA och västvärlden". Wikipedia skriver att detta nätverks arbete var avgörande för den amerikanska utrikespolitiken och diplomatin under 1900-talet. Detta är ingen tillfällighet, efter andra världskrigets slut var det Council on Foreign Relations som utformade ramarna för Förenta nationerna och Marshallplanen. Än i dag har medlemmar av rådet nyckelpositioner i den amerikanska regeringen. Det är därför inte så förvånande att tidskriften ”Foreign Affairs”, som rådet ger ut, anses vara "strategimagasinet för amerikansk utrikespolitik" och har kallats "bibeln för utrikespolitiskt tänkande" av dagstidningen ”Washington Post”. Men hur kan en sammanslutning av privatpersoner få ett så stort inflytande över USA:s utrikespolitik och därmed över världspolitiken? För att förstå rådets makt och anda måste vi gå tillbaka i historien och titta på tankesmedjans ursprung. Nätverket Swiss Policy Research beskriver grundandet på följande sätt: Council on Foreign Relations har sitt ursprung i det så kallade "traumat från 1920". Efter första världskriget kunde USA för första gången ha tagit på sig den globala ledarrollen, men senaten beslutade att inte gå med i Nationernas förbund och den krigströtta befolkningen valde Warren G. Harding, en president som lovade en "återgång till det normala" och som ville ta hand om USA:s och amerikanernas angelägenheter och problem i första hand. För att undvika ett sådant bakslag i framtiden och för att "väcka USA till liv i sina världsomspännande plikter" grundade internationellt orienterade bankirer, entreprenörer och politiker året därpå det partiövergripande Council on Foreign Relations i finans- och handelsmetropolen New York. Genom samarbete mellan ledande akademiker och publicister skulle idéer för en aktiv utrikespolitik utvecklas och göras populära bland allmänheten. Här avslöjas en viktig faktor som gjorde att rådet så snabbt hamnade i centrum för makten. Det var i viss mening ett barn till företrädare för USA:s högfinans. Män, med andra ord, som hade pengar och politiskt inflytande i överflöd. Låt oss nu ta en närmare titt på tre män som kan betraktas som formativa personer inom CFR. Edward Mandell House: House är ett bra exempel på den kraft och den anda som kombineras i CFR. Han var personlig rådgivare till USA:s dåvarande president Woodrow Wilson och den avgörande kraften bakom Royal Institute of International Affairs (RIIA). RIIA var i sin tur en organisation som grundades 1919 enbart för att bygga upp ett angloamerikanskt världsimperium. För enligt Cecil Rhodes, föregångare till denna idé, var britterna "världens ledande ras" och ju fler av dem befolkade världen, desto bättre skulle det bli för den. Walter Lippmann: Lippmann anses vara en av 1900-talets mest inflytelserika politiska författare. Hans sätt att tänka är karakteristiskt för CFR. Redan vid 26 års ålder krävde han USA:s globala överhöghet och amerikanska företags inflytande över internationella företag. Hans bok "Public Opinion" är numera ett standardverk och avslöjar Lippmanns ande: ”Eftersom verkligheten är alltför komplex och den breda massan varken kan eller vill avgöra det allmänna intresset, bör en specialiserad grupp människor ge råd till de politiska beslutsfattarna. Dessa bör i sin tur behärska övertalningens konst, låt oss kalla det manipulationsteknik, för att få de beslut som fattas att framstå som rätt för folket. På detta sätt måste man skapa en enhetlig allmän opinion, vilket var nödvändigt för samhällets sammanhållning.” Med denna elitistiska teori ifrågasatte Lippmann radikalt demokratins väsen, nämligen alla medborgares medbestämmanderätt. Lippmann var också medlem i Fabian Society, en socialistisk organisation som förespråkade eugenik, dvs. urvalet av mänsklighetens "goda gener". Paul Warburg: Avkomman till bankdynasti med samma namn var en mäktig och eftertraktad man redan innan CFR grundades. Det var han som tog initiativet till inrättandet av en amerikansk centralbank 1903. I och med genomförandet av hans idé skapades Federal Reserve Bank, en centralbank som ägs av privata banker och som lånar ut pengar till den amerikanska staten. En övermäktig organisation som enligt kritikerna alltid har haft ett fast grepp om den amerikanska politiken eftersom den amerikanska regeringen är beroende av Fed, som den också kallas, som gäldenär. Från Warburgs son och CFR-medlem James Warburg kommer följande citat: "Vi kommer att få en världsregering vare sig vi vill det eller inte. Den enda frågan är om världsregeringen kommer att uppnås genom erövring eller genom folkets samtycke." Framgången för dessa herrar lät inte vänta på sig. Redan under andra världskriget, cirka 20 år efter att rådet grundades, hade dessa "ledande akademiker och publicister" fått ett så stort inflytande på den amerikanska regeringen att de i huvudsak bestämde USA:s utrikespolitik. USA:s krigsstrategi, principerna för efterkrigsordningen och därmed även principerna för FN, Världsbanken och Internationella valutafonden var rådets arbete. Men det fanns fortfarande ingen tillfredsställelse med antagandet av USA:s utrikespolitik, särskilt inte när USA:s inflytelsesfär hade utvidgats till Europa och Östasien i och med de allierades seger i andra världskriget. Med målet om en världsregering i åtanke upprättades elitnätverk runt om i världen för att bygga upp regionala eliter som var lojala mot linjen. För att kunna utöka och kontrollera sitt inflytande globalt använder CFR bland annat följande tre maktområden: Bilderbergkonferensen: Enligt Swiss Policy Research grundade CFR-medlemmen Charles D. Jackson Bilderbergkonferensen 1954 och den har sedan dess hållits årligen. Syftet är att sammanföra amerikanska och europeiska eliter. Det är förmodligen mer korrekt att tala om "likriktning". Här träffas högt uppsatta personer från näringslivet, politiken, militären, media, universitet, adeln och underrättelsetjänsten för att diskutera aktuella politiska, ekonomiska och sociala frågor. Det som är så misstänksamt med detta möte mellan de mäktiga är den så kallade Chatham House-regeln. Enligt denna regel får man bara tala om konferensens innehåll om man inte diskuterar andra deltagares identitet och tillhörighet. Det går dock oftast inte så långt. Än i dag har allmänheten aldrig fått veta vad som faktiskt beslutades vid konferenserna eller vad som genomfördes av medlemmarna. Även mainstream medierna, vars representanter deltar i konferensen varje år, håller sig till regeln. Oftast begränsar de sig till att rapportera om ett "möte mellan de mäktiga" och kalla kritiker och skeptiker för konspirationsteoretiker. När alternativa medier ökade medvetenheten om dessa konferenser gjorde Bilderbergarna vissa "erkännanden". 2010 gick Bilderbergkonferensen ut på nätet med en webbplats. Därefter publicerades deltagarförteckningen, men till en början först efter konferensen. De ämnen som påstås ha diskuterats har också lagts till senare. Under tiden offentliggörs även en lista över deltagare och ämnen i förväg. Genom dessa skenbara "erkännanden" kan de verkliga skälen till konferenserna hållas hemliga. Det globala inflytande som konferensen måste ha, framgår inte bara av deltagarlistorna, utan också av det faktum att konferensen verkar vara en karriärsprångbräda för europeiska politiker på världsscenen. Angela Merkel (Tysklands förbundskansler), Emmanuel Macron (Frankrikes president) och Ursula von der Leyen (Europeiska kommissionens ordförande) har alla tillträtt sina respektive poster efter att ha deltagit i en Bilderbergkonferens, för att nämna några. En mer omfattande förteckning finns i slutet av denna dokumentärfilm. Trilateral Commission: Medan Bilderbergkonferenserna samlade europeiska och amerikanska eliter från 1954 och framåt, grundades Trilateral Commission 1972. Det tjänar samma syfte, men konceptet att få regionala eliter att anpassa sig till varandra utvidgades nu till den asiatiska regionen. Naturligtvis är det inte så det kommuniceras. På dess webbplats står det att det behövs en "mer gemensam form av ledarskap" för att det internationella systemet ska kunna möta de stora utmaningarna under de kommande åren. Varje år träffas alltså omkring 400 inflytelserika medlemmar från de ekonomiska områdena i USA, Europa, Asien och Stillahavsområdet. Bland dem finns viktiga personligheter som fransmannen Jean-Claude Trichet, tidigare chef för Europeiska centralbanken, eller amerikanerna Henry Kissinger, tidigare amerikansk utrikesminister och påstådd krigsförbrytare, Larry Fink, vd för finansjätten BlackRock, och hans kvinnliga landsman Marne Levine, tidigare chef för Instagram. Meghan O'Sullivan, ordförande för den nordamerikanska gruppen av trilaterala parter, beskrev kommissionens strategi för 2019 på följande sätt: "Vi måste gå vidare oavsett om vi kan få våra regeringar att gå med på våra recept och rekommendationer eller inte." Ännu mer direkt är David Rockefeller, en av de intellektuella fäderna till Trilaterala kommissionen och långvarig chef för CFR, när han beskrev dessa elitkretsars maktanspråk. I sin bok "Memoirs" skrev han: "Vissa [ideologiska extremister] tror till och med att vi är en del av en hemlig kabal som arbetar mot USA:s bästa intressen. De anklagar min familj och mig för att vara "internationalister" och för att konspirera med andra runt om i världen för att bygga upp en mer enad global politisk och ekonomisk struktur, One World (en värld), om man så vill." Om detta är anklagelsen, erkänner jag mig skyldig och är stolt över det." USA:s administration: Ingenstans kan makt och inflytande betraktas bättre än i exemplet med USA:s regeringar. John J. McCloy, tidigare ordförande för CFR och rådgivare till flera amerikanska presidenter, uttryckte det en gång så här: "När vi behövde en man i Washington bläddrade vi helt enkelt igenom rådets medlemslista och ringde till New York." CFR:s medlemmar har producerat åtta presidenter och vicepresidenter i USA, 17 utrikesminister, 20 försvarsminister, 18 finansminister och 15 CIA-chefer. USA:s moderna historia, som är tungt belastad av krig och krigsförbrytelser, är således också nära kopplad till Council on Foreign Relations. Men det är inte bara den amerikanska regeringen som påverkas; de amerikanska medierna har så att säga också blivit dess språkrör genom att många av dess redaktörer och alfajournalister är medlemmar i CFR. Ur detta perspektiv verkar det plötsligt logiskt varför USA:s dåvarande president Donald Trump, som hade förklarat krig mot "etablissemanget" när han tillträdde, attackerades så hysteriskt. Trump är inte medlem i CFR och hans politik gick ofta emot rådets globalistiska intressen. Det är nu lika uppenbart att sedan den nya presidenten Joe Biden valdes har lugnet återvänt till pressen. Många av hans kabinettsmedlemmar är medlemmar i CFR. I dag är USA precis vad Isaiah Bowman, en av CFR:s grundare hade i åtanke: En världsmakt som ser sig själv som den som upprätthåller världssäkerheten, behåller makten över svagare territorier och samtidigt avstår från "konventionella former av imperialism", t.ex. öppet krigiskt förtryck av rivaler. Enbart dessa tre maktfaktorer och deras arbete, den amerikanska regeringen, Bilderbergkonferensen och Trilaterala kommissionen, tyder på att Council on Foreign Relations verkligen är en organisation med anspråk på världsherraväldet. CFR använder dock andra nätverk av relationer och information för att fastställa sina anspråk och intressen. Dessa är så omfattande att forskningsnätverket Swiss Policy Research talar om en "propaganda-matris". Transatlantiska nätverk: Statsvetaren Hermann Ploppa kallade en gång Council on Foreign Relations för "modern till alla transatlantiska nätverk". Dessa nätverk befäster rådets anda, särskilt i Tyskland. Till exempel genom ”Atlantik-Brücke e.V.”: I denna förening, som grundades av CFR:s dåvarande ordförande John McCloy och CFR-medlemmen Eric Warburg, introduceras unga ledare, politiker och mediefolk till det transatlantiska sättet att tänka. Ett annat exempel är ”Deutsche Gesellschaft für Außenpolitik”, vars engelska namn är German Council on Foreign Relations. I likhet med sin moderorganisation ger denna tankesmedja politisk rådgivning. Medier: Förutom CFR:s stora inflytande över de amerikanska massmedierna har organisationen även kontakter med världens ledande nyhetsbyråer. Den mångårige chefredaktören för Thomson Reuters, David Schlesinger, är medlem i CFR, liksom Isaac Lee, som är styrelseledamot i världens största byrå, Associated Press. På våra breddgrader säkerställs rapportering som överensstämmer med CFR synsätt av transatlantiska dotterbolag. Atlantik-Brücke-medlemmar och sympatisörer finns över hela det tyska medielandskapet, t.ex. ”ARD”, ”Frankfurter Allgemeine Zeitung”, ”Die Zeit”, ”Süddeutsche Zeitung” och ”ZDF”. Mediefolk är också vanliga gäster på Bilderbergkonferensen, till exempel den tidigare chefredaktören för ”NZZ”, Markus Spillmann, ”Tamedias” förläggare Pietro Supino eller chefen för förlagsgruppen ”Axel Springer SE”, Mathias Döpfner. Sist men inte minst förekommer CFR-medlemmar själva ibland i lokala offentliga medier, som "experter" och naturligtvis utan att nämna CFR:s mål och tankesätt. Som ett resultat av denna transatlantiskt influerade rapportering ser många vanliga medborgare världen genom maktelitens glasögon utan att inse det. Humanitära organisationer: Även humanitära organisationer påverkas i viss mån av CFR. Människorättsorganisationerna Human Rights Watch och Amnesty International leddes eller leds av CFR-medlemmar. Till Exempel: Suzanne Nossel, Amnesty International-USA:s verkställande direktör 2012; James F. Hoge Jr, HRW:s ordförande 2010-2013; Kenneth Roth, HRW:s verkställande direktör sedan 1993. Likaså USA:s National Endowment for Democracy (NED) (nationell stiftelse för demokrati), USAID, (Förenta staternas byrå för internationell utveckling), och andra relevanta organisationer. Detta är mycket viktigt eftersom sådana organisationer upprepade gånger uppmanar till eller rättfärdigar USA:s eller Natos militära operationer, som i fallet med det andra Gulfkriget med hjälp av inkubatorljugandet, i fallet med kriget i Afghanistan och även i Libyen. Militär: Swiss Policy Research skriver: "CFR har upprätthållit sitt eget officersutbildningsprogram i årtionden, så att man nu uppskattar att cirka 75 procent av alla högre amerikanska militärer har utbildats av CFR, inklusive nästan alla stabschefer, Natos överbefälhavare och områdesbefälhavare sedan andra världskriget. På detta sätt har rådet byggt upp en ideologiskt tränad, imperialistisk väpnad styrka, som annars nästan bara är känd från totalitära regimer". Ekonomi: Den som tror att rådet bara är politiskt aktivt har fel. I dess företagsprogram (Corporate Program), som har funnits sedan 1953 deltar enligt egen uppgift mer än 120 företag från finans-, hälso-, livsmedels- och industrisektorn, t.ex. Toyota Motor Corporation, finansbolaget American Express, industrikoncernen BASF, dryckes- och livsmedelstillverkaren PepsiCo eller läkemedelsjätten Johnson & Johnson. Till och med teknikjättarna Facebook och Google är med på noterna. Även om CFR "bara" har drygt 5 000 medlemmar är det nästan omöjligt att visa upp alla sina kopplingar. Det bör noteras att dess medlemmar återfinns i andra organisationer med globalt inflytande, t.ex. CIA, Federal Reserve eller Världsbanken. Viktiga utredningskommissioner som Warrenkommissionen, som skulle ha avslöjat mordet på John F. Kennedy, och 9/11-kommissionen var också fulla av dem. Resultaten av dessa undersökningar är mycket tvivelaktiga, men än i dag ger de bilden av att den amerikanska regeringen har ett rent blad i munnen när det gäller dessa händelser. Kort sagt, i enlighet med ordet "ubique" (överallt på latin) som finns på logotypen för CFR:s tidskrift Foreign Affairs, finns nätverket överallt. Det är tveksamt om en sådan sammanslutning, där begreppet "världsregering" verkligen ligger nära till hands, verkligen fungerar eller vill arbeta för alla människors bästa. Som historien visar handlar det alltid om att öka makt och rikedom, vilket åtföljs av krig, nedmontering av nationell suveränitet och stärkande av internationella företag. Det är anmärkningsvärt hur en jämförelsevis liten förening har lyckats samla sådan makt på 100 år. Utan tvekan har detta bara varit möjligt eftersom CFR har dragit sina trådar i hemlighet. Det är därför dags att avslöja denna era av dolt maktmissbruk. Du kan också bidra till att sätta stopp för denna världsregeringssträvan genom att sprida dessa fakta runt omkring dig och informera dina valda politiker. Ofullständig lista över politiker som har gått in på världspolitikens scen efter att ha deltagit i en Bilderbergkonferens: Tyska förbundskansler: Helmut Schmidt: konferensdeltagande 1973 - tysk förbundskansler från 1974 - Helmut Kohl: konferensdeltagande 1980 och 1982 - tysk förbundskansler från 1982 - Angela Merkel: konferensdeltagande 2005 - tysk förbundskansler från 2005 Internationella regeringschefer: Margaret Thatcher: konferensdeltagande 1977 - brittisk premiärminister från 1979 - Tony Blair: Konferensdeltagande 1993 - Storbritanniens premiärminister från 1997 - Bill Clinton: Konferensdeltagande 1991 - USA:s president från 1993 - Alfred Gusenbauer: Konferensdeltagande 2006 - Österrikes förbundskansler från 2007 - Emmanuel Macron: Konferensdeltagande 2014 - Frankrikes president från 2017 Övriga politiker: Romano Prodi: Konferensdeltagande 1999 - Ordförande för EU-kommissionen från september. 1999 - Volker Rühe: Konferensdeltagande 1991 och 1992 - Tysklands försvarsminister från 1992 - Wolfgang Schäuble: Konferensdeltagande 2003 - Tysklands inrikesminister från 2005 - Guido Westerwelle: Konferensdeltagande 2007 - Tysklands utrikesminister från 2009 - Christian Lindner: Konferensdeltagande 2013 - FDP-ordförande från dec. 2013 - Jens Spahn: konferensdeltagande 2017 - Tysklands hälsominister från och med 2018 - Colin Powell: konferensdeltagande 1997 - USA:s utrikesminister från och med 2001 - Timothy Geithner: konferensdeltagande 2008 - USA:s finansminister från och med 2009 Dessutom: George Robertson: konferensdeltagande 1998 - Natos generalsekreterare 1999 - Mario Draghi: konferensdeltagande 2009 - Europeiska centralbankens ordförande 2011 - Ursula von der Leyen: konferensdeltagande 2019 - Europeiska kommissionens ordförande sedan 2019.

Från jr.

Källor/länkar: Gründerväter des CFR: Edward Mandell House: ExpressZeitung Ausgabe 22/2018, S.15ff Walter Lippmann: https://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Lippmann
https://de.wikipedia.org/wiki/Die_%C3%B6ffentliche_Meinung
Paul Warburg: https://de.wikipedia.org/wiki/Paul_Moritz_Warburg
https://en.wikipedia.org/wiki/James_Warburg
www.neopresse.com/finanzsystem/wem-gehoert-eigentlich-die-amerikanische-zentralbank-fed/
Zitat James Warburg: Senate Report (Senate Foreign Relations Committee), Revision of the United Nations Charter: Hearings Before a Subcommittee of the Committee on Foreign Relations, Eighty-First Congress, 1950, S.494 CFR: https://swprs.org/die-propaganda-matrix/
https://swprs.org/das-american-empire-und-seine-medien/
https://de.wikipedia.org/wiki/Council_on_Foreign_Relations
Bilderberg-Konferenz: https://de.wikipedia.org/wiki/Bilderberg-Konferenz
Chatham House Rule: www.chathamhouse.org/about-us/chatham-house-rule
Bilderberg-Konferenz als Karriere-Sprungbrett: http://www.geschichteinchronologie.com/welt/Bilderberger/Estulin/Dt/013c-regierungsmittel-puppen.html
Trilaterale Kommission: https://de.wikipedia.org/wiki/Trilaterale_Kommission
https://trilateral.org/page/3/about-trilateral
https://trilateral.org/download/files/TC%20MEMBERSHIP%20LIST%20
(MASTER%209%20JUNE%202021).pdf www.journal21.ch/mutmasslicher-kriegsverbrecher-kissinger
Meghan O’Sullivan über die Trilaterale Kommission, 2019: www.youtube.com/watch?v=JbEPcMR8xYs
Zitat David Rockefeller: https://archive.org/details/DavidRockefellerMemoirs2003RandomHouse/page/n482/mode/2up
Isaiah Bowman’s Vorgabe an die Politik des CFR: https://swprs.files.wordpress.com/2017/09/cfr_imperial_brain_trust.pdf
(S.169ff) CFR-Mitgliedschadft der Kabinettsmitglieder Joe Biden‘s: https://swprs.org/joe-biden-return-of-the-cfr/
DGAP/German Council on Foreign Relations: https://dgap.org/de
Nachrichtenagenturen: www.sfcg.org/wp-content/uploads/bios/isaac-lee.html
www.ap.org/about/our-people/leadership-team
https://en.wikipedia.org/wiki/David_Schlesinger
Medien: https://swprs.org/netzwerk-medien-deutschland/
https://swprs.org/wp-content/uploads/2017/08/cfr-media-network-hdv-spr.png
https://swprs.org/die-konferenz/
CFR-Experten in öffentlich-rechtlichen Medienbeiträgen: www.tagesschau.de/ausland/amerika/un-nahost-waffenstillstand-101.html
www.srf.ch/news/international/kampf-gegen-diktatoren-bidens-aussenpolitische-strategie-verkennt-die-realitaet
CFR-Mitglieder in NGO’s, Militär, Wirtschaft und weiteren Bereichen: https://swprs.files.wordpress.com/2017/08/cfr-imperial-council-hdm-spr.png
www.cfr.org/membership/roster
www.cfr.org/membership/corporate-members